á la Frida

Har funderat lite de sista dagarna på vad min personlighetsförändring beror på. Bara för några år sedan var jag mycket mera framåt, tog för mig mer och tog mera plats. Tyckte att jag hade mycket att säga också. Nu känner jag mig mera laidback. Inte tillbakadragen utan laidback. Tar inte för mig så mycket, tar inte så mycket plats. Och blir därför också lite osäkrare när det väl gäller. Handlar det om sämre självförtroende? Eller att jag har blivit vuxen, mognat och därmed lugnat mig? Handlar det om att jag lever mitt mellanliv och inte har så mycket socialt liv på gång just nu? Kanske det. Eller så är det bara vintertröttheten.

Idag har jag för första gången nästan gråtit på en föreläsning. På lärarprogrammet liksom. Men han pratade så otroligt fängslande och med så fina berättelser, att det liksom nästan brast när allt ställdes på sin spets. Elever kan röra en till tårar. Speciellt när de dör..

Ikväll stod M för middagslagningen, för omväxlings skull kom han hem tidigare än mig. Korvstroganoff med bulgur blev det. Inte heller idag fyllde vi ut såsen med billiga krossade tomater utan det blev en god sås på matlagninsgrädde, chilisås, franska örter och Krusmyntagårdens goda ört- och vitlökskrydda (från Gotland, ett måste när man åker dit). I såsen hackad lök och falukorv i strimlor som han först fräste. Gott var det!

/F